Jag ville fota den vita hjorten! Det blev inte riktigt som jag tänkt mig bara bättre.
Körde längs vägen där jag visste att de brukar vara och mitt ute i sädesfältet fick jag syn på hela hjorden.
Den vite tog kommandot och resolut så vandrade de iväg bort från min kamera. Jag hann i allafall få iväg en bild.
Bredvid sädesfältet låg en hage där jag fick syn på två hjortar långt borta. Hmm, jag borde kunna smyga längs kanten och närma mig dem. Jag tog stativet på axeln och började gå. Döm av min förvåning när två hjortar flög upp och kastade sig ut i fältet bara 40 meter bort från mig. Jag hade inte sett dem alls i det höga gräset.
De tvärnitade när de landat i den höga växtligheten och började spana. Perfekt tillfälle att ta bilder.
- Hallå, ser du nåt?
- Nä, inget här!
- Inte här heller.
De stod så en stund så jag bestämde mig för att hukande i skydd av rapsen/kornet/rågen eller vad det nu är, komma närmre dem. Under tiden som jag sakta, hukande tar mig närmre så poppar det fram ytterligare en hjort ur gräset. Jag rör mig inte. Den tvärnitar och kollar in mig. Nyfiket blir jag betraktad med stora ögon. Jag kopplar loss kameran från stativet och börjar ta lite bilder. Det syns att detta är ett ungdjur. Han är nära och ganska intresserad. Kvällssolen ligger perfekt och värmer honom. Plötsligt ger han ifrån sig ett bröl.
Jovisst är det så att detta är en ung medlem av familjen som söker kontakt med de äldre, som så snyggt tog ett skutt ut i åkern. De står kvar där och spanar. Jag har satt mig tillrätta, riggat upp stativet och njuter av utsikten samtidigt som kameran rullar. Det är en riktig liten posör som bjuder på flera fina poser.
- Nä du, nu ska jag gå till mina domäner, passa på och ta en sista bild nu!
- Hej då!
- Hej då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar