Fick ju såklart ta egna skolfoto på barnen så man kommer ihåg hur de såg ut som 6,5 och 3,5 åringar.
Johan börjar av någon outgrundlig anledning tycka det är väldigt roligt att fotografera. När jag var på friskis sommargympa och tog lite bilder var han med och fotgraferade med vår äldsta digitala systemkamera. Med remmen bakom nacken blåste han av ca 100 bilder på 30 minuter. när vi kom hem fortsatte han i samma tempo.
Jag får nog snart köpa nya hårddiskar till alla hans bilder. Hursomhelst läste jag in dem i datorn och gjorde ett par svartvita.
Johans bilder:
Får avsluta med en bild på fotografen. Vet faktiskt inte om det är Caroline eller Jenny som tagit den. Bildvinkel tyder på Caroline men skärpa på Jenny :-)
Jag ville fota den vita hjorten! Det blev inte riktigt som jag tänkt mig bara bättre.
Körde längs vägen där jag visste att de brukar vara och mitt ute i sädesfältet fick jag syn på hela hjorden.
Den vite tog kommandot och resolut så vandrade de iväg bort från min kamera. Jag hann i allafall få iväg en bild.
Bredvid sädesfältet låg en hage där jag fick syn på två hjortar långt borta. Hmm, jag borde kunna smyga längs kanten och närma mig dem. Jag tog stativet på axeln och började gå. Döm av min förvåning när två hjortar flög upp och kastade sig ut i fältet bara 40 meter bort från mig. Jag hade inte sett dem alls i det höga gräset.
De tvärnitade när de landat i den höga växtligheten och började spana. Perfekt tillfälle att ta bilder.
- Hallå, ser du nåt?
- Nä, inget här!
- Inte här heller.
De stod så en stund så jag bestämde mig för att hukande i skydd av rapsen/kornet/rågen eller vad det nu är, komma närmre dem. Under tiden som jag sakta, hukande tar mig närmre så poppar det fram ytterligare en hjort ur gräset. Jag rör mig inte. Den tvärnitar och kollar in mig. Nyfiket blir jag betraktad med stora ögon. Jag kopplar loss kameran från stativet och börjar ta lite bilder. Det syns att detta är ett ungdjur. Han är nära och ganska intresserad. Kvällssolen ligger perfekt och värmer honom. Plötsligt ger han ifrån sig ett bröl.
Jovisst är det så att detta är en ung medlem av familjen som söker kontakt med de äldre, som så snyggt tog ett skutt ut i åkern. De står kvar där och spanar. Jag har satt mig tillrätta, riggat upp stativet och njuter av utsikten samtidigt som kameran rullar. Det är en riktig liten posör som bjuder på flera fina poser.
- Nä du, nu ska jag gå till mina domäner, passa på och ta en sista bild nu!
- Hej då!
- Hej då!
Tre pojkar, en ny bil, tre kameror. Feta objektiven på.
Jakten kan börja.
Vi såg fågel.
Ännu mer fågel
Och en gömd lite större sötnos
Fick en ny stol till studion i förra veckan. Tack mormor och morfar som inte längre fick plats med den hemma. Jag tänkte att den nog skulle fungera utmärkt att göra sittande porträtt i.
De som hjälpredorna hjälpte mig förbereda i studion idag. Vi pysslade med att sätta upp blixtar och torka av golvet lite och såklart lyssna på Barbie Girl på hög volym. När vi väl var klara så fick jag dem att hoppa upp i stolen så vi kunde provfotografera i den. Blev en ganska mysig bild tycker jag.
Bilder säger mer än tusen ord.
Dagens utbildning i spel.
Jag flyger!!!
Oj vad det snurrar.
Oops, Pappa klev nog lite nära med nya vidvinkeln....
Måla med vattenfärg är skoj. Kolla jag blev helt svart.
Om man tycker det är viktigt att ha en estetisk tilltalande macka så lägger man tid på att pussla ihop den.
Design Johan:
Hög musik på stereon, fredagkväll i Svedala
Och som avslutning en fågelbild av Jenny, inte Kalle-Anka-på julafton-Daniel
Denna veckan har Caroline fyllt år och vi har avverkat två kalas. Först släkt och vänner och sedan barnkalas för Johan. Här kommer lite bilder för att illustrera hur det varit.
